Maj

Vad är egentligen mikromeriter?

Det första webbinariet som vårt projekt arrangerade samlade en bred grupp experter med intresse för kontinuerligt lärande: 166 personer hade anmält sig till evenemanget och som mest deltog 121 personer samtidigt. Utvecklingen av mikromeriter är alltså ett tydligt intressant tema för universitetsaktörer, särskilt bland dem som arbetar med kontinuerligt lärande.

Under webbinariet granskades mikromeriter ur administrativa, finansierings‑ och strategiska ledningsperspektiv samt utifrån ett praktiskt genomförande. Diskussionen visade att det inte enbart handlar om en ny utbildningsform, utan om en mer omfattande förändring i hur universitetens kompetens ska tillgängliggöras för arbetslivets behov.

​Bild: Vad är mikromeriter? - Vad är nästa steg?

Tillfället inleddes av undervisningsrådet Päivi Bosquet från Undervisnings‑ och kulturministeriet. Hon gav en historisk bakgrund om mikromeriterna genom att påminna deltagarna om att motsvarande helheter har genomförts vid universiteten redan under en lång tid. Det nya är alltså inte att det skapas arbetslivsinriktade, småskaliga utbildningar, det är mera så att kompetensen som synliggörs utgör en del av det officiella utbildningsutbudet.

Det är också väsentligt att utbudet samlas och är lättåtkomligt via gemensamma kanaler. Till exempel blir olika plattformar som opin.fi särskilt viktiga, eftersom mikromeriter måste vara lätta att hitta för både individer och organisationer. Genom administrativ utveckling underlättas dessutom identifiering och erkännande av kompetens som förvärvats via mikromeriter, vilket gynnar både studerande och universitet.

Därefter presenterade projektsakkunniga Mira Arffman och Katri Kuusela från Lapplands universitet resultaten från den enkät‑ och intervjustudie samt den workshop som genomförts inom projektet. En mer detaljerad analys av enkätresultaten finns att ta del av i ett blogginlägg som publicerades i januari. Under webbinariet presenterades, utöver enkäten, även intervjuer som genomförts inom projektet och som riktade sig till universitetens strategiska ledning, såsom vicerektorer (med ansvar för utbildning) och dekaner.

Utifrån materialet upplevs strukturerna för kontinuerligt lärande som relativt starka när det gäller genomförandet av mikromeriter. Samtidigt konstaterades att verksamheten fortfarande befinner sig i ett tidigt skede och att det behövs större tydlighet kring begreppen om mikromeriter och tillhörande praxis, likväl som en stärkt kompetens. Mikromeriter ses inte heller automatiskt som nytt innehåll, utan snarare som ett nytt sätt att paketera och samla redan existerande utbildning.
 
Vad är mikromeriternas värdelöfte?

I paneldiskussionen deltog Päivi Bosquet (UKM), Anne Gustafsson‑Pesonen (UCEF‑nätverket), Jukka Lerkkanen (POIJU‑projektet) samt Anna Päiviö (JOTPA). I diskussionen lyftes flera perspektiv på mikromeriternas centrala värdelöfte:

• Mikromeriter möjliggör snabba reaktioner på arbetslivets föränderliga behov.
• De planeras, genomförs och utvärderas i samarbete med arbetslivet, vilket ökar deras arbetslivsrelevans.
• De erbjuder alternativa sätt att verifiera kompetens vid sidan av examina och kan samtidigt stöda utvecklingen av examensprogram.
• Kunskap som produceras vid universiteten tillgängliggörs via mikromeriter till arbetslivet i ett relevant och användbart format.

I diskussionen konstaterades att universitetens varumärke och kvalitet fortfarande har betydelse i arbetslivet, men att en utmaning är att göra utbudet synligt och lättbegripligt. Dessutom diskuterades hur mikromeriter bör positioneras och brändas gentemot arbetslivet. Kommunikationen behöver vara tydlig eftersom intresset i arbetslivet i första hand gäller vilket mervärde utbildningen ger, snarare än hur den är administrativt organiserad inom universiteten.

Anna Päiviö från JOTPA nämnde några iakttagelser från de nu avslutade pilotprojekten om mikromeriter. Piloterna visade att en lyckad mikromerit är tydligt avgränsad och tillräckligt kort, vilket i praktiken innebär prestationer på 1–5 studiepoäng, i enlighet med de omfattningar som nämns i ramverket. Gemensam planering tillsammans med arbetsgivare visade sig vara produktivt, men samtidigt väcktes frågor om hur samarbetet och utvecklingsarbetet ska kunna fortsätta utan projektfinansiering. I piloterna deltog företag till exempel i planeringsworkshoppar, vilket utan projektmedel kan innebära en betydande resursinsats för företagen.

Ur ett studerandeperspektiv lyfte Jukka Lerkkanen fram den vuxna studerandes vardag som en central faktor i det praktiska genomförandet av mikromeriter. Att förena arbete och studier är en utmaning, som ska bemötas genom individualisering, flexibla sätt att genomföra studierna och mångsidiga bedömningsmetoder. Han tillade också att utgångspunkten för planeringen av en mikromerit är att identifiera att personer i arbetslivet redan besitter mycket kompetens, vilket ytterligare understryker vikten av gemensam planering.

I diskussionen identifierades även flera utmaningar, där den mest centrala gällde finansieringsbasen för mikromeriter. Enligt webbinariets många talturer är det svårt att uppnå lönsamhet utan offentlig finansiering. Därtill finns behov av att förtydliga metoder kring köp och försäljning, både inom högskolorna och i arbetslivet. Utbudet bör vara tydligare att överblicka och köpprocessen smidigare än i dag för att kunna öka volymerna.

Touko Apajalahti från Teknologiateollisuus ry sammanfattade paneldiskussionen. Kompetensbehovet inom teknologiindustrin beräknas under de kommande tio åren uppgå till omkring 140 000 nya experter, av vilka majoriteten kräver högskoleutbildning. Inom företagen är kontinuerligt lärande redan en del av vardagen, men andelen utbildning som tillhandahålls av universiteten är fortfarande relativt liten. Mikromeriter kan fungera som brobyggare mellan universiteten och företagen, men för att detta ska ske krävs det att de är genuint kopplade till företagens förnyelse och lätta att hitta.
​
Bland åhörarna lyftes frågor om utnyttjandet av forskningsbaserad kunskap i mikromeriter, samordningen mellan yrkeshögskolornas och universitetens mikromeritsutbud samt tidtabellen för färdigställandet av den nationella referensramen. Undervisningsrådet Bosquet bedömde att den preciserade referensramen kommer att publiceras hösten 2026.