|
Syksyn kehittämistunnelmia – lähitapaaminen Rovaniemellä Lokakuun ensimmäisinä päivinä saimme vastaanottaa YJOP-kollegamme Lapin yliopistolle pariksi päiväksi hankkeen lähitapaamiseen. Päivien aikana kävimme läpi hankkeen toimenpiteitä jokaisen vastuutyöpaketin kautta. Samalla suuntasimme ajatukset ja katseet kohti hankkeen viimeistä puolivuotiskautta. Mitä on jo tehty? Mitä meidän tulee vielä huomioida? Miten me toteutamme tämän? Miten me varmistamme, että kehitetty toimintamme juurtuu? Mitä? Kuka? Ketkä? Miten? olivat kahden päivän keskeisimpiä kysymyksiä, joihin muodostimme yhdessä vastauksia ja seuraavia toimenpiteitä. Totesimme, että olemme tehneet paljon; luotu ymmärrystä pienistä osaamiskokonaisuuksista, kartoitettu yliopistojen tämänhetkistä jatkuvan oppimisen toimintaa sekä tulevaisuuden näkymiä, profiloitu yliopistojen jatkuvan oppimisen asiakkaita sekä syvennetty asiakasymmärrystä. Lisäksi olemme tuottaneet webinaareja ja viestitty hankkeen teemoista. Tällä hetkellä olemme toteuttamassa työelämälähtöisiä kehittämistyöpajoja, laatimassa erilaisia palvelupolkuja sekä starttaamassa pieniin osaamiskokonaisuuksiin liittyvää verkkokurssia, millä tuetaan yliopistojen henkilöstön kyvykkyyksiä tuottaa niitä. Mitä muuta olemme saavuttaneet? Olemme vahvistaneet yliopistojen jatkuvan oppimisen toimijoiden verkostoa. Olemme oppineet toisiltamme ja tukeneet toistemme kehittämistyötä. Olemme luoneet yhteistä ymmärrystä, ja kyllä, myös nauraneet ja iloinneet yhdessä. Välillä olemme pohtineet sekä pähkäilleet yhdessä ongelmakohtia, mutta aina on löydetty ratkaisu. Yksi avaintekijä onnistuneeseen kehittämistyöhön hankkeissa ovat lähitapaamiset. Välillä on tärkeää hengittää samaa (raikasta syys)ilmaa, nähdä kollegoiden eleet ja ilmeet ruutukuvan sijaan. Lähitapaamiset mahdollistavat myös toimintaympäristön tarkastelua. Lapin päivillä tutustuimme myös Arktikumiin, missä Lapin yliopiston Arktisen Keskuksen näyttelyn kautta vieraillemme muodostui varmasti syvällisempi ymmärrys meidän Lapin alueen toimintaympäristöstämme sekä arktisuudesta.
Kiitos vierailusta – tapaamisiin seuraavan kerran Turussa! - Katri ja Mira
0 Kommentit
Höstens utvecklingsarbete – närträff i Rovaniemi Under de första dagarna i oktober fick vi välkomna våra YJOP-kollegor till Lapplands universitet för ett par dagars närträff. Under dagarna gick vi igenom projektets åtgärder utifrån varje arbetspakets ansvarsområden. Samtidigt riktade vi tankarna och blicken mot projektets sista halvår. Vad har vi redan gjort? Vad behöver vi ännu beakta? Hur ska vi genomföra detta? Hur säkerställer vi att det vi utvecklat blir en bestående del av verksamheten? Vad? Vem? Vilka? Hur? Det var de centrala frågorna under de två dagarna, och tillsammans formulerade vi svar och kom överens om följande åtgärder. Vi konstaterade att vi har åstadkommit mycket: skapat en förståelse för mikromeriter, kartlagt universitetens nuvarande verksamhet inom kontinuerligt lärande och framtidsutsikterna på området, profilerat universitetens kunder inom kontinuerligt lärande och fördjupat vår kundförståelse. Dessutom har vi ordnat webbinarier och kommunicerat kring projektets teman. Just nu genomför vi arbetslivsorienterade utvecklingsworkshoppar, utarbetar olika servicestigar och inleder arbetet med en webbkurs om mikromeriter. Kursen ska stärka universitetspersonalens förmåga att utveckla och erbjuda mindre studiehelheter. Vad mer har vi uppnått? Vi har stärkt nätverket mellan dem som arbetar med kontinuerligt lärande vid universiteten. Vi har lärt av varandra och stöttat varandras utvecklingsarbete. Vi har skapat en gemensam förståelse och, ja, också skrattat och glatts tillsammans. Ibland har vi funderat och klurat gemensamt på olika utmaningar, men alltid hittat en lösning. En av nyckelfaktorerna för ett framgångsrikt utvecklingsarbete i projekt är närträffarna. Ibland är det viktigt att andas samma (friska höst)luft och se kollegornas gester och miner i stället för att bara mötas via en skärm. Närträffarna ger också möjlighet att bekanta sig med verksamhetsmiljön. Under dagarna i Lappland besökte vi även Arktikum. Genom utställningen vid Lapplands universitets Arktiska centrum fick våra gäster säkert en djupare förståelse för verksamhetsmiljön i vår region och för de arktiska förhållandena.
Tack för besöket – vi ses nästa gång i Åbo! -Katri och Mira Reflections on autumn development work – Projects in-person meeting in Rovaniemi In early October, we welcomed our YJOP colleagues to the University of Lapland for a two-day in-person project meeting. Over the two days, we reviewed the project’s activities through the responsibilities of each work package. At the same time, we turned our thoughts and attention towards the final six months of the project. What have we already done? What do we still need to consider? How will we implement this? How can we ensure that the practices we have developed become embedded? What? Who? Which people? How? These were the key questions during the two days, and together we formulated answers and agreed on the next steps. We concluded that we have accomplished a great deal: we have built an understanding of small learning units, mapped universities’ current continuous learning activities and future outlooks, profiled universities’ continuous learning customers, and deepened our customer understanding. In addition, we have organised webinars and communicated about the project’s themes. We are currently running working-life-oriented development workshops, designing various service pathways, and launching an online course on small learning units to strengthen university staff’s capacity to develop and deliver them. What else have we achieved? We have strengthened the network of continuous learning professionals at universities. We have learned from one another and supported each other’s development work. We have built a shared understanding and, yes, we have also laughed and celebrated together. At times, we have reflected on and worked through challenges together, but we have always found a solution. One of the key factors in successful project development work is meeting in person. Sometimes it is important to breathe the same (fresh autumn) air and see colleagues’ gestures and facial expressions instead of an image on a screen. In-person meetings also provide an opportunity to explore the operating environment. During our days in Lapland, we also visited Arktikum. Through the exhibition at the University of Lapland’s Arctic Centre, our guests certainly gained a deeper understanding of the operating environment in the Lapland region and of Arctic conditions.
Thank you for visiting – see you next time in Turku! – Katri and Mira Webinaari 2: Miten pieniä osaamiskokonaisuuksia tehdään?
YJOP-hankkeen toinen webinaari kokosi 22.9.2026 yhteen jatkuvan oppimisen ja työelämärelevantin koulutuksen kehittämisestä kiinnostuneita asiantuntijoita. Teams-yhteyden äärellä oli parhaimmillaan 96 osallistujaa kuulemassa, miten pieniä osaamiskokonaisuuksia voidaan suunnitella ja toteuttaa työelämän muuttuviin osaamistarpeisiin. Webinaarissa tutustuttiin hankkeessa kehitettävään yliopistojen henkilöstön verkkokurssiin sekä kahteen käytännön esimerkkiin jo toteutetuista osaamiskokonaisuuksista. Puheenvuoroja yhdisti ajatus siitä, että onnistuneen pienen osaamiskokonaisuuden suunnittelu alkaa työelämän tarpeesta. Mari Vuolle ja Jaana Roschier kuvasivat koulutuksen suunnittelussa huomion kiinnittyvän usein sisältöihin, toteutustapoihin tai digitaalisiin alustoihin, vaikka työelämälle suunnatun koulutuksen lähtökohdaksi tarveperustaisuus. Työelämälähtöisessä koulutuksessa näkökulma vaihtuukin siitä, mitä haluamme opettaa, siihen, mitä osallistujan tulisi osata voidakseen toimia työssään entistä paremmin. Pienet osaamiskokonaisuudet – oppimismatka yliopistojen henkilöstölle Tampereen yliopiston Mari Vuolle ja Jaana Roschier esittelivät hankkeessa kehitettävää Pienet osaamiskokonaisuudet – oppimismatka -verkkokurssia. Parhaimmillaan pieni osaamiskokonaisuus tarjoaa räätälöityjä ratkaisuja työelämän osaamishaasteisiin ja antaa osallistujille mahdollisuuden kehittää osaamistaan juuri silloin, kun sille on tarvetta. Verkkokurssille kootaan käytännön työkaluja, malleja, esimerkkejä ja näkökulmia tukemaan yliopistojen henkilöstöä työelämälähtöisten koulutusten suunnittelussa ja toteuttamisessa. Kun työelämän tarve on tunnistettu, voidaan määritellä koulutuksen kohderyhmä, osaamistavoitteet ja keskeiset sisällöt. Näin muodostuu looginen kokonaisuus, jossa eri tekijät tukevat koulutukselle asetettua tavoitetta. Samalla on tärkeää pohtia, miten oppiminen voidaan sovittaa joustavasti työn oheen ja osaksi osallistujan arkea. Työelämälähtöisyyden tulee näkyä myös toteutuksessa, markkinoinnissa ja arvioinnissa: koulutuksen on tavoitettava oikea kohderyhmä oikeilla viesteillä, ja arviointi kannattaa kohdistaa osaamiseen, jota osallistujat voivat hyödyntää käytännön työssään. Verkkokurssi sisältää ydinsisältöjen lisäksi pohdintakysymyksiä, itsearviointia, lisämateriaaleja ja suunnittelupohjan, jonka avulla osallistuja voi hahmotella omaa pientä osaamiskokonaisuuttaan. Yliopistojen henkilöstö pääsee testaamaan kurssia 15.10.–15.12.2026, ja valmis verkkokurssi avataan alkuvuonna 2027. Kehittämisen periaatteina ovat yhteiskehittäminen ja jatkuva parantaminen. Työelämälähtöisyys käytännössä – kaksi case-esimerkkiä Itä-Suomen yliopiston Juha Kinnusen esittelemä Kestävän kiertotalouden perusteet -osaamiskokonaisuus rakennettiin suoraan alueen elinkeinoelämän tarpeisiin. Yritysten osaamistarpeita kartoitettiin haastatteluilla, kyselyllä ja työpajoilla, ja niiden pohjalta kokonaisuuden sisältöjä ja toteutustapoja kehitetään ja pilotoidaan yhdessä yritysten kanssa. Esimerkki osoitti, että työelämälähtöisyys on jatkuvaa yhteiskehittämistä: tarpeiden tunnistamista, toteutuksen testaamista ja palautteen hyödyntämistä. Oulun yliopiston Satu Soilan esittelemä lyhytterapeuttisen osaamisen koulutuspilotti suunniteltiin yhdessä Pohteen, Lapin hyvinvointialueen ja Kainuun hyvinvointialueen kanssa. Työelämän tarvekartoitus ohjasi koulutuksen sisältöjä, ja opittuja menetelmiä harjoiteltiin suoraan osallistujien omassa asiakastyössä. Koulutus vastasi sekä hyvinvointialueiden että osallistujien tarpeisiin: sen suoritti 85 osallistujaa, ja palautteessa korostuivat joustava toteutus sekä työhön välittömästi sovellettavat työvälineet. Työelämälähtöisyydestä työelämävaikuttavuuteen Oulun kauppakamarin Mari Viirelä nosti kommenttipuheenvuorossaan esiin pienten osaamiskokonaisuuksien tunnistettavuuden ja työelämärelevanssin. Kokonaisuuksien nimeämiseen ja brändäämiseen on kiinnitettävä huomiota, ja niiden tulee perustua työelämältä varmistettuun aitoon osaamistarpeeseen. Osaamismerkit ovat työelämässä vielä uusi asia, minkä vuoksi opintojen laajuuden olisi hyvä olla yhteismitallinen ja selkeästi ilmoitettu esimerkiksi opintopisteinä. Lisäksi on määriteltävä pienen osaamiskokonaisuuden elinkaari ja se, miten sisältöjen ajantasaisuutta tarkistetaan. Tampereen yliopiston jatkuvan oppimisen professori Päivi Hökkä korosti kommenttipuheenvuorossaan, että pienet osaamiskokonaisuudet voivat toimia koulutuksen ja työssä oppimisen välisenä siltana. Niiden vaikuttavuus syntyy, kun tutkimusperustainen osaaminen kiinnittyy työhön ja uudistaa työn tekemistä sekä työyhteisöä. Kestävän jatkuvan oppimisen järjestelmän osana kokonaisuuksien tulee olla työn ohessa suoritettavia, työelämärelevantteja, laadukkaita ja laajemmiksi kokonaisuuksiksi yhdistettäviä. Lisäksi niiden toteuttaminen edellyttää selkeitä pedagogisia, taloudellisia ja hallinnollisia ratkaisuja. Mitä onnistunut pieni osaamiskokonaisuus edellyttää? Onnistunut pieni osaamiskokonaisuus rakentuu todellisesta työelämän osaamistarpeesta, yliopistojen ja työelämän yhteistyöstä sekä joustavasta toteutuksesta. Sen vaikuttavuus vahvistuu, kun oppiminen kytkeytyy suoraan osallistujan työhön ja kokonaisuutta kehitetään palautteen pohjalta. Työelämän kanssa yhdessä kehitetyt pienet osaamiskokonaisuudet avaavat uusia mahdollisuuksia jatkuvalle oppimiselle. Never stop learning ❤️ YJOP-projektets andra webbinarium samlade den 22 september 2026 experter med intresse för utveckling av kontinuerligt lärande och arbetslivsrelevant utbildning. Som mest deltog 96 personer via Teams för att ta del av hur mikromeriter kan planeras och genomföras för att möta arbetslivets föränderliga kompetensbehov. Under webbinariet presenterades den webbkurs för universitetspersonal som utvecklas inom projektet samt två praktiska exempel på redan genomförda mikromeritshelheter.
Ett gemensamt tema för presentationerna var att planeringen av mikromeriter börjar med ett behov i arbetslivet. Mari Vuolle och Jaana Roschier beskrev hur fokus vid utbildningsplanering ofta hamnar på innehåll, genomförandeformer eller digitala plattformar, trots att behovsbasering borde vara utgångspunkten för utbildning riktad till arbetslivet. I arbetslivsinriktad utbildning förskjuts perspektivet därför från frågan om vad vi vill undervisa till frågan om vad deltagaren behöver kunna för att utföra sitt arbete bättre. Mikromeriter – en läranderesa för universitetspersonal Mari Vuolle och Jaana Roschier från Tammerfors universitet presenterade webbkursen Mikromeriter – en läranderesa som utvecklas inom projektet. När den fungerar som bäst erbjuder en mikromerit skräddarsydda lösningar på arbetslivets kompetensutmaningar och ger deltagarna möjlighet att utveckla sin kompetens just när behovet uppstår. I webbkursen samlas praktiska verktyg, modeller, exempel och perspektiv som stöd för universitetsanställda i planering och genomförande av arbetslivsorienterade utbildningar. När arbetslivets behov har identifierats kan utbildningens målgrupp, kompetensmål och centrala innehåll fastställas. På så sätt skapas en logisk helhet där de olika delarna stöder utbildningens övergripande syfte. Samtidigt är det viktigt att fundera på hur lärandet kan anpassas flexibelt så att det kan kombineras med arbetet och integreras i deltagarnas vardag. Arbetslivsrelevansen bör också synas i genomförandet, marknadsföringen och utvärderingen. Utbildningen måste nå rätt målgrupp med rätt budskap, och utvärderingen bör fokusera på den kompetens som deltagarna kan omsätta i sitt praktiska arbete. Förutom kärninnehållet innehåller webbkursen reflektionsfrågor, självutvärdering, kompletterande material och en planeringsmall som hjälper deltagarna att utforma sin egen mikromeritshelhet. Universitetens personal får möjlighet att testa kursen under perioden 15.10–15.12.2026, och den färdiga webbkursen öppnas i början av 2027. De vägledande principerna för utvecklingsarbetet är samutveckling och kontinuerlig förbättring. Arbetslivsrelevans i praktiken – två case-exempel Kompetenshelheten Grunderna i hållbar cirkulär ekonomi som presenterades av Juha Kinnunen vid Östra Finlands universitet utformades direkt utifrån det regionala näringslivets behov. Företagens kompetensbehov kartlades genom intervjuer, enkäter och workshoppar, och utifrån dessa utvecklas och testas innehåll och genomförandeformer i samarbete med företagen. Exemplet visade att arbetslivsrelevans är en process av kontinuerlig samutveckling: att identifiera behov, testa lösningar och ta tillvara respons i det fortsatta utvecklingsarbetet. Den utbildningspilot inom korttidsterapeutisk kompetens som presenterades av Satu Soila vid Uleåborgs universitet planerades tillsammans med Norra Österbottens välfärdsområde (Pohde), Lapplands välfärdsområde och Kajanalands välfärdsområde. Kartläggningen av arbetslivets behov styrde utbildningens innehåll, och de metoder som deltagarna lärde sig fick öva direkt i sitt eget klientarbete. Utbildningen svarade både mot välfärdsområdenas och deltagarnas behov: 85 personer genomförde utbildningen, och i responsen lyftes särskilt det flexibla genomförandet samt de arbetsverktyg som kunde tas i bruk omedelbart i det egna arbetet. Från arbetslivsrelevans till genomslag i arbetslivet I sitt kommentarsanförande lyfte Mari Viirelä från Uleåborgs handelskammare fram betydelsen av att mikromeriter är tydliga och begripliga för arbetslivet. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt hur helheterna namnges och profileras, och de ska bygga på ett verkligt kompetensbehov som har bekräftats av arbetslivet. Kompetensmärken är fortfarande ett relativt nytt fenomen i arbetslivet, vilket gör det viktigt att utbildningarnas omfattning är jämförbar och tydligt anges, t.ex. i studiepoäng. Dessutom behöver man definiera mikromeritens livscykel och fastställa hur innehållets aktualitet ska följas upp och uppdateras över tid. I sitt kommentarsanförande betonade professor Päivi Hökkä i kontinuerligt lärande vid Tammerfors universitet att mikromeriter kan fungera som en bro mellan utbildning och lärande i arbetet. Deras genomslagskraft uppstår när forskningsbaserad kunskap knyts till det dagliga arbetet och bidrar till att utveckla både arbetssätt och arbetsgemenskaper. Som en del av ett hållbart system för kontinuerligt lärande behöver helheterna vara möjliga att genomföra vid sidan av arbetet, relevanta för arbetslivet, hålla hög kvalitet och kunna kombineras till större utbildningshelheter. För att detta ska vara möjligt krävs dessutom tydliga pedagogiska, ekonomiska och administrativa lösningar. Förutsättningar för en lyckad mikromerit En lyckad mikromerit bygger på ett verkligt kompetensbehov i arbetslivet, ett nära samarbete mellan universiteten och arbetslivet samt ett flexibelt genomförande. Effekten blir som störst när lärandet är direkt kopplat till deltagarens arbete och när helheten utvecklas kontinuerligt utifrån respons och erfarenheter. Mikromeriter som utvecklas i samarbete med arbetslivet skapar nya möjligheter för kontinuerligt lärande. De gör det möjligt att snabbt och flexibelt möta förändrade kompetensbehov, samtidigt som de stärker kopplingen mellan högskoleutbildning och arbetsliv. Genom att kombinera forskningsbaserad kunskap med praktisk tillämpning kan dessa utbildningar bidra till både individers kompetensutveckling och organisationers förnyelse. Never stop learning ❤️ The second webinar of the YJOP project brought together experts interested in developing continuous learning and work-life-relevant education on 22 September 2026. A total of 96 participants joined the webinar on Teams to learn how micro-credentials can support the changing competence needs of working life. The webinar introduced an online course for university staff being developed in the project, as well as two practical examples of micro-credentials that have already been implemented.
A common theme across the presentations was that the design of a successful micro-credential begins with a need in working life. Mari Vuolle and Jaana Roschier explained that education design often focuses on content, delivery methods or digital platforms, even though needs-based planning should be the starting point for education aimed at working life. In work-life-oriented education, the perspective therefore shifts from what we want to teach to what participants need to know and be able to do in order to perform better in their work. Micro-credentials – a learning journey for university staff Mari Vuolle and Jaana Roschier from Tampere University presented the online course Micro-credentials – a learning journey, which is being developed as part of the YJOP-project. At its best, a micro-credential offers tailored solutions to skills challenges in working life and enables participants to develop their competence precisely when it is needed. The online course brings together practical tools, models, examples and perspectives to support university staff in designing and delivering work-life-oriented education. Once the need in working life has been identified, the target group, learning outcomes and key content of the education can be defined. This creates a coherent whole in which the different elements support the intended goal. At the same time, it is important to consider how learning can be flexibly integrated with work and participants’ everyday lives. Work-life orientation should also be reflected in delivery, marketing and assessment: education must reach the right target group with the right messages, and assessment should focus on competence that participants can apply in their practical work. In addition to the core content, the online course includes reflection questions, self-assessment, supplementary materials and a planning template that participants can use to outline their own micro-credential. University staff will be able to test the course from 15 October to 15 December 2026, and the completed online course will be launched in early 2027. Co-creation and continuous improvement are the guiding principles of the development work. Work-life orientation in practice – two case examples Circular economy skill development for working life, CE4ALL-project presented by Juha Kinnunen from the University of Eastern Finland, was developed directly in response to the needs of regional businesses. Companies’ skills needs were explored through interviews, a survey and workshops, and the content and delivery methods are being developed and piloted together with the companies. The example showed that work-life orientation is an ongoing process of co-creation: identifying needs, testing delivery and using feedback for further development. The short-term therapy competence pilot presented by Satu Soila from the University of Oulu was designed in cooperation with Pohde, the Wellbeing Services County of Lapland and the Wellbeing Services County of Kainuu. The assessment of workplace needs guided the content of the education, and participants practised the methods they learned directly in their own client work. The education responded to the needs of both the wellbeing services counties and the participants: 85 participants completed it, and the feedback highlighted the flexible delivery and tools that could be applied immediately at work. From work-life orientation to impact in working life In her commentary, Mari Viirelä from the Oulu Chamber of Commerce highlighted the recognisability and work-life relevance of micro-credentials. Attention must be paid to how they are named and branded, and they should be based on a genuine skills need confirmed by working life. Digital badges are still relatively new in working life, which is why the scope of studies should be comparable and clearly stated, for example in ECTS credits. It is also necessary to define the life cycle of a micro-credential and how the currency of its content will be reviewed. In her commentary, Päivi Hökkä, Professor of Continuous Learning at Tampere University, emphasised that micro-credentials can serve as a bridge between education and workplace learning. Their impact is created when research-based knowledge is connected to work and helps renew both working practices and the work community. As part of a sustainable continuous learning system, micro-credentials should be possible to complete alongside work, relevant to working life, high in quality and stackable into larger study modules. Their delivery also requires clear pedagogical, financial and administrative solutions. What does a successful micro-credential require? A successful micro-credential is built on a genuine skills need in working life, cooperation between universities and working life, and flexible delivery. Its impact is strengthened when learning is directly connected to participants’ work and the micro-credential is continuously developed on the basis of feedback. Micro-credentials developed in cooperation with working life create new opportunities for continuous learning. Never stop learning ❤️ Kulissien takaa: Valtakunnallista yhteiskehittämistä tulevaisuuden pienten osaamiskokonaisuuksien parissa
Mitä kaikkea pitäisi oikeastaan ottaa huomioon, kun lähdetään luomaan kurssia? Mistä aloitetaan? Miten suunnitellaan osaamistavoitteet, sisällöt ja pedagogiikka – ja miten rakennetaan kurssi, joka toimii suurelle ja moninaiselle kohderyhmälle? Nämä ovat joitakin niistä kysymyksistä, joiden parissa olemme YJOP-tiimissä työskennelleet tämän vuoden aikana. Kehitämme yhdessä kurssia, joka tarjoaa tukea Suomen yliopistojen henkilöstölle, joka pohtii pienten osaamiskokonaisuuksien luomista. Ajatus on yksinkertainen: koota yhteen se tieto ja ne kokemukset, joita tarvitaan matkalla ideasta valmiiksi verkkokurssiksi, ja tehdä niistä konkreettisella ja käyttökelpoisella tavalla saavutettavia. Yhteistyöllä rakennettu kurssi monien tarpeisiin Yksi YJOP-työssä eniten arvostamistamme asioista on mahdollisuus tehdä yhteistyötä eri yliopistojen asiantuntijoiden kanssa eri puolilla Suomea. Tämä kurssi on konkreettinen esimerkki siitä, mitä syntyy, kun yhteiskehitämme yli organisaatiorajojen. Meillä on erilaisia kokemuksia, näkökulmia ja osaamisia. Jollakin on pitkä kokemus digipedagogiikasta, toisella kurssimuotoilusta, kolmannella oppimisalustoista ja neljännellä kurssien kehittämisestä ja toteuttamisesta käytännössä. Näitä näkökulmia yhdistämällä pyrimme luomaan kokonaisuuden, joka on enemmän kuin osiensa summa. Samalla yhteiskehittäminen ei ole aina yksinkertaista. Mitä kurssiin pitäisi sisällyttää? Mitä osallistujan todella tarvitsee tietää? Mitä voimme jättää pois? Ja miten vältämme sen, että syntyy jälleen yksi kurssi täynnä tietoa, mutta joka pahimmillaan ei auta osallistujaa etenemään omassa työssään? Omat testiryhmämme Tärkeä osa prosessia on ollut se, ettei lähtökohtana ole ollut vain se, mitä me itse ajattelemme kohderyhmän tarvitsevan. Siksi olemme luoneet niin sanottuja koekaniiniryhmiä eli omia asiantuntijaryhmiä organisaatioidemme sisällä. Ryhmät koostuvat henkilöistä, jotka edustavat kurssin kohderyhmää. He ovat saaneet testata osia materiaalista, reagoida sisältöihin ja ennen kaikkea auttaa meitä näkemään kurssin käyttäjän näkökulmasta. Tämä yhteiskehittäimisen prosessi on ollut tapa ankkuroida kurssi käytäntöön ennen kuin se kohtaa varsinaisen kohderyhmänsä. On ollut arvokasta kuulla esimerkiksi tällaisia huomioita: ”Käsiteviidakko täytyy selkeyttää” tai ”Voisiko miksi, miten, kuka? muotoilla uudelleen muotoon mitä, kenelle, miksi?” tai aivan suoraan selkokielellä: ”Hei, tämä on vielä aivan liian sekavaa!” Pilottiversio lokakuussa Kurssilla käsitellään muun muassa pedagogista suunnittelua, kohderyhmää ja osaamistavoitteita, kurssimuotoilua, digitaalisia resursseja, vuorovaikutusta ja arviointia. Painopiste ei ole vain siinä, mitä pienet osaamiskokonaisuudet ovat, vaan niissä konkreettisissa päätöksissä ja pohdinnoissa, joita tarvitaan, kun niitä lähdetään itse luomaan. Ehkä juuri tämä on ollut myös oma oppimme työn aikana. Hyvän kurssin luominen ei ole vain tekniikkaa tai luentojen siirtämistä verkkoon. Kyse on toki pedagogiikasta ja rakenteesta, mutta ennen kaikkea siitä, että lähtökohtana on se, mitä osallistuja todella tarvitsee voidakseen oppia. Se, että kehitämme kurssia yliopistojen henkilöstölle, joka haluaa kehittää omaa kurssitarjontaansa, on tavallaan myös esimerkki siitä, mistä YJOPissa on kyse: jatkuvan oppimisen edellytysten ja uusien joustavien koulutusmuotojen luomisesta. Ehkä prosessin tärkein osa ei olekaan valmis kurssi, vaan yhteistyö matkalla sitä kohti. Se, että eri yliopistojen asiantuntijat jakavat kokemuksiaan, testaavat ideoita, antavat toisilleen palautetta ja rakentavat yhdessä jotakin, mitä kenenkään meistä ei olisi tarvinnut luoda yksin. Kurssin ensimmäisen pilottiversion lanseerauksen on tarkoitus alkaa lokakuun puolivälissä. Pysy kuulolla! Carina Gräsbeck, projektivastaava, Åbo Akademi Camilla Stenbäck, projektiasiantuntija, Åbo Akademi Bakom kulisserna: Riksomfattande samskapande för framtida mikromeriter
Vad behöver man egentligen tänka på när man ska skapa en kurs? Var börjar man? Hur planerar man lärandemål, innehåll och pedagogik och hur får man till en kurs som fungerar för en stor och varierande målgrupp? Det är några av de frågor som vi i YJOP-teamet har arbetat med under det här året. Tillsammans håller vi på att utveckla en kurs som ska ge stöd till personal vid landets universitet som funderar på att skapa mikromeriter. Tanken är enkel: att samla den kunskap och de erfarenheter som behövs när man går från idé till färdig (online)kurs och göra dem tillgängliga på ett konkret och användbart sätt. En kurs som skapas av många – för många En av de saker vi uppskattar mest med arbetet inom YJOP är möjligheten att samarbeta med sakkunniga från olika universitet runtom i Finland. Den här kursen är ett konkret exempel på det och vad som händer när vi samskapar över organisationsgränser. Vi har olika erfarenheter, perspektiv och kompetenser. Någon har lång erfarenhet av digital pedagogik, någon annan av kursdesign, en tredje av lärplattformar och en fjärde av att faktiskt ha utvecklat och genomfört kurser. Genom att kombinera dessa perspektiv försöker vi skapa en helhet som är större än summan av de enskilda delarna. Samtidigt är samskapande inte alltid enkelt. Vad ska ingå? Vad behöver deltagaren faktiskt veta? Vad kan vi lämna bort? Och hur undviker vi att skapa ännu en kurs som är full av information, men som i värsta fall inte hjälper deltagaren att komma vidare i sitt eget arbete? Våra egna försökskaniner En viktig del av processen har varit att inte bara utgå från vad vi själva tycker att målgruppen behöver. Vi har därför skapat s.k. försökskaniner, eller egna expertgrupper inom våra organisationer. Dessa grupper består av personer som representerar den målgrupp vi riktar oss till. De har fått testa delar av materialet, reagera på innehållet och framför allt hjälpa oss att se kursen ur användarens perspektiv. Denna demokratiska process har varit ett sätt att verklighetsförankra kursen innan den möter sin riktiga målgrupp. Det har varit värdefullt att få höra sådant som: " Begreppsdjungeln måste redas ut” eller ”Kunde miksi, miten, kuka? formuleras om till mitä, kenelle, miksi? eller rent och skärt klarspråk ”Hörni, det här är ännu alltför råddigt!". Pilotversion i oktober Kursen kommer bland annat att beröra sådant som pedagogisk planering, målgrupp och lärandemål, kursdesign, digitala resurser, interaktion och bedömning. Fokus ligger inte bara på vad mikromeriter är, utan på de konkreta beslut och överväganden som behöver göras när man själv ska skapa sådana. Och kanske är det just detta som också har varit vår egen lärdom under arbetets gång. Att skapa en bra kurs handlar inte bara om teknik eller om att flytta föreläsningar till nätet. Visst, det handlar om pedagogik och struktur men framför allt om att utgå från vad deltagaren faktiskt behöver för att kunna lära sig. Att vi utvecklar en kurs för universitetsanställda som vill utveckla sitt eget kursutbud är också på sätt och vis ett exempel på det YJOP handlar om: att skapa förutsättningar för kontinuerligt lärande och nya flexibla former av utbildning. Och kanske är den viktigaste delen av processen inte den färdiga kursen, utan själva samarbetet på vägen dit. När sakkunniga från olika universitet delar erfarenheter, testar idéer, ger varandra feedback och tillsammans bygger något som ingen av oss hade behövt skapa ensam. Lanseringen av kursens första pilotversion är planerad att inledas i mitten av oktober. Håll utkik! Carina Gräsbeck, projektansvarig, Åbo Akademi Camilla Stenbäck, projektsakkunnig, Åbo Akademi Behind the scenes: National co-creation for future micro-credentials
What should you actually take into account when creating a course? Where do you begin? How do you plan learning outcomes, content and pedagogy—and how do you create a course that works for a large and varied target group? These are some of the questions that we in the YJOP team have worked with during this year. Together, we are developing a course that will support staff at universities across Finland who are considering creating micro-credentials. The idea is simple: to bring together the knowledge and experience needed when moving from an idea to a completed online course, and to make them accessible in a concrete and useful way. A course created by many — for many One of the things we appreciate most about the work within YJOP is the opportunity to collaborate with experts from different universities around Finland. This course is a concrete example of that, and of what happens when we co-create across organisational boundaries. We have different experiences, perspectives and areas of expertise. One person has extensive experience in digital pedagogy, another in course design, a third in learning platforms, and a fourth in actually developing and implementing courses. By combining these perspectives, we are trying to create a whole that is greater than the sum of its individual parts. At the same time, co-creation is not always simple. What should be included? What does the participant actually need to know? What can we leave out? And how do we avoid creating yet another course that is full of information but, at worst, does not help the participant move forward in their own work? Our own test groups An important part of the process has been not only to start from what we ourselves think the target group needs. We have therefore created our own expert groups within our organisations. These groups consist of people who represent the target group we are addressing. They have been able to test parts of the material, respond to the content and, above all, help us see the course from the user’s perspective. This co-creation process has been a way of grounding the course in reality before it meets its actual target group. It has been valuable to hear comments such as: “The jungle of concepts needs to be clarified” or “Could why, how, who? be reformulated as what, for whom, why?” or, in plain language: “Hey, this is still far too confusing!” Pilot version in October The course will cover topics such as pedagogical planning, target group and learning outcomes, course design, digital resources, interaction and assessment. The focus is not only on what micro-credentials are, but on the concrete decisions and considerations that need to be made when creating them yourself. And perhaps this has also been our own lesson during the work. Creating a good course is not only about technology or about moving lectures online. Of course, it is about pedagogy and structure, but above all it is about starting from what the participant actually needs in order to learn. The fact that we are developing a course for university staff who want to develop their own course offering is also, in a way, an example of what YJOP is about: creating conditions for continuous learning and new flexible forms of education. And perhaps the most important part of the process is not the finished course, but the collaboration along the way. When experts from different universities share experiences, test ideas, give each other feedback and together build something that none of us would have had to create alone. The launch of the first pilot version of the course is planned to begin in mid-October. Stay tuned! Carina Gräsbeck, Project Manager, Åbo Akademi University Camilla Stenbäck, Project Specialist, Åbo Akademi University Kuopio tunnetaan kauniista veneilyreiteistä ja Puijon tornista, mutta myös hienosti järjestetyistä konferensseista. Hyvin organisoidusta konferenssitapahtumasta pääsimme nauttimaan 2.-3.6, kun Savonian ammattikorkeakoulun ja Itä-Suomen yliopiston johdolla organisoituun Pedaforumiin osallistui YJOP-hankkeen toimijoita useammasta yliopistosta. Paikalla oltiin kuulemassa korkeakouluopetuksen viimeisimmistä kokeiluista ja tutkimuksesta, sekä esittelemässä hankkeen omaa posteria. Konferenssi oli kooltaan varsin iso, tuoden paikalle ison joukon korkeakoulupedagogiikasta kiinnostuneita ammattilaisia kauniiseen taidelukio Lumitin tiloihin, jotka palvelivat konferenssin tarpeita mainiosti. YJOP-hankkeen kannalta keskeistä antia oli Opetus- ja kulttuuriministeriö Jonna Korhosen pitämä keynote, jossa hän avasi uuden korkeakoulutuksen ja tutkimuksen visio 2040 mahdollisia vaikutuksia tulevaan korkeakoulupolitiikkaan. Pienten osaamiskokonaisuuksien näkökulmasta keynotessa oli mielenkiintoisia nostoja. POKien näkökulmasta tällä hetkellä on tunnistettu haasteet rahoitusmallin rajatessa intressejä jatkuvan oppimisen tuottamiseen. Näin ollen oli hienoa huomata, että korkeakouluille suunnatuissa toimenpidesuosituksissa oli huomio jatkuvan oppimisen rahoituksen ja ohjauksen uudistamisesta. Tämä on POKien kehittämisen näkökulmasta kriittisen tärkeää ja uudistamiselle antaa tukea myös oman hankkeemme puitteissa toteutettu tiedonkeruu, jossa varsinkin strategisen tason toimijoiden haastattelut kertoivat tätä sanomaa. Muuten ohjelmassa oli hengästyttävän kattava tarjonta erilaisia pedagogisten kehittämishankkeiden ja kokeilujen esittelyä sekä aiheeseen liittyvää tutkimusta. Mielenkiintoisimpia nostoja omista sessioista joihin osallistuin, oli sessio jossa pohdittiin erilaisia ratkaisuja muun kuin suomen ja ruotsin kielisten opiskelijoiden koulutuksen järjestämiseen. Kansainvälisten opiskelijoiden ja muun kuin kotimaisia kieliä äidinkielenään puhuvien opiskelijoiden määrä on kasvussa, joka haastaa koulutuksen järjestäjiä. Jatkossa POKien ketteryys ja räätälöitävyys voivat olla tällaisessa koulutuksen järjestämisessä keskeisiä ratkaisuja kun täsmäkoulutusta tarjotaan esimerkiksi henkilölle, jolla on jo tutkinnot suoritettuna kotimaassaan, mutta työmarkkinoilla asemien vahvistaminen vaatii osaamisen täydentämistä POKien kautta. Toisena mielenkiintoisena nostona jatkuvan oppimisen kannalta oli työpaja, jossa tarkasteltiin yliopiston tarjoamia tekoälyyn liittyviä kursseja ja niiden sisältöjä. Itse näkisin, että POKien kannalta juuri tuollaiset työelämää läpileikkaavat isot teemat voisivat olla hyvä lähtökohta pinoutuvuutta silmällä pitäen. PosteriesitysHankkeen kannalta keskeisintä antia oli tietenkin omasta posterista saatu palaute ja kommentit. Posterisessiossa hankkeen tämänhetkisiä keskeisiä asioita nostettiin esille, sekä suunnattiin katsetta ensi syksyyn. Viime syksynä toteutetusta tiedonkeruusta saatiin irrotettua monta keskustelunaihetta konferenssikävijöiden pohdittavaksi. Erityisesti pyysin pedagogiikan ammattilaisia kommentoimaan suunnitelmiamme syksyllä avautuvaa verkkokurssia varten. Posterilla vierailleet kommentoija toivoivat ymmärrettävästi selkeää kuvausta alkaen siitä, mikä POK on. Huomasin esitelmää pitäessäni, että aika alkeista tietoja POKeista saa alkaa rakentamaan, joka on arvokas huomio kehittämistä varten. Toinen keskeinen huomio oli verkkokurssin konkreettiseen tekemiseen painottavat kommentit. Kommenteissa pohdittiin, että kiireisen arjen keskellä POKien tekemiseen ja suunnitteluun pitää päästä verkkokurssissa nopeaa kiinni, jotta suorittajalla tulee tunne kurssin hyödyllisyydestä. Nämä kehittämiskohteet tiedossamme on hyvä jatkaa kehittämistä jälleen elokuussa. Ilmoittautuminen verkkokurssia käsittelevään webinaariin syksylle on myös jo auki. Ennen sitä kuitenkin pikkuinen huili ja lämmin kesä :)
Arttu Mykkänen |
AuthorKirjoittajina toimivat toteuttavien yliopistojen henkilöt. Archives
lokakuu 2026
Categoriesarkisto
lokakuu 2026
|
RSS-syöte